porque maria?
tja vad kan jag säga? jag har fått ett jobb.... och jag borde vara glad eller hur. frågan är då varför jag aldrig sen jag kom ner hit har kännt mig så orolig? varför får jag en stor knut i magen som inte liknar nervösitet över vad som kan hända på jobbet, utan snarare en fruktansvärd hemlängtan.
har aldrig kännt mig så här ensam i hela mitt liv och jag vill bara vara hemma och sova i ett stort rum med alla mina vänner.
suffice to say att första dagen på jobbet inte började så bra som det hade kunnat, men det var ändå trevliga människor som jag jobbar med, och det är faktiskt inte så illa som jag känner det.
men men, sen när var det bra för mig att tänka?
jag skall nog fan ta och hyr mig en stor lokal när jag kommer hem till sverige och jag kommer bjuda in alla ni fyra som faktiskt läser min blogg för att sova över på en massa madrasser med en massa stora kuddar och gosedjur.
men det är ännu ett fuicked up problem som jag har här nere. ja gkan inte sluta tänka på vad jag skall hitta på och med vem jag skall göra det med när jag kommer hem. bor inte i australien.... jag går runt i limbo och lever i sverige i framtiden.
antingen så är det att jag druckit för mkt för ofta som tar ut sin lott i mitt huvud och min kropp eller så sover jag för lite.
har gjort en hel del dåliga beslut grundade på dåliga känslor när jag inte sovit tillräckligt i mina dar.
jag tror det är såhär det känns att vara deprimerad. det hr skriver jagi nte så att nu skall bli oroliga och fråga hur det är med mig för jag vet att det kommer lösa sig i slutändan och att det antagligen bara kommer vara för mig att bita i det sura äpplet i några dagar och sen så kommer det kännas bättre. för oavsett hur dåligt jag har mått så har man ju alltid blivit bättre. hade ju inte vart kul att leva om man inte hade mått skit emellanåt.
jag tror bara jag saknar mitt gamla jobb väldigt mycket med allt solsken, all motion man fick och all öl man tog i sig. kanske där som skon klämmer.
men oroa er inte. alfred will survive och med all tid jag hittils har spenderat på att planera kul saker jag skall göra när jag kommer hem och allt jag antagligen kommer planera under kommande månader så kan ni ju alltid se fram mot min hemkomst. jag vet inte.....
flyttar på torsdag så det är mkt pågång här nere. kommer kännas bättre om 2 veckor jag lovar, och då skall jag skriva om det istälet för det här skitsnacket.
puss på er
har aldrig kännt mig så här ensam i hela mitt liv och jag vill bara vara hemma och sova i ett stort rum med alla mina vänner.
suffice to say att första dagen på jobbet inte började så bra som det hade kunnat, men det var ändå trevliga människor som jag jobbar med, och det är faktiskt inte så illa som jag känner det.
men men, sen när var det bra för mig att tänka?
jag skall nog fan ta och hyr mig en stor lokal när jag kommer hem till sverige och jag kommer bjuda in alla ni fyra som faktiskt läser min blogg för att sova över på en massa madrasser med en massa stora kuddar och gosedjur.
men det är ännu ett fuicked up problem som jag har här nere. ja gkan inte sluta tänka på vad jag skall hitta på och med vem jag skall göra det med när jag kommer hem. bor inte i australien.... jag går runt i limbo och lever i sverige i framtiden.
antingen så är det att jag druckit för mkt för ofta som tar ut sin lott i mitt huvud och min kropp eller så sover jag för lite.
har gjort en hel del dåliga beslut grundade på dåliga känslor när jag inte sovit tillräckligt i mina dar.
jag tror det är såhär det känns att vara deprimerad. det hr skriver jagi nte så att nu skall bli oroliga och fråga hur det är med mig för jag vet att det kommer lösa sig i slutändan och att det antagligen bara kommer vara för mig att bita i det sura äpplet i några dagar och sen så kommer det kännas bättre. för oavsett hur dåligt jag har mått så har man ju alltid blivit bättre. hade ju inte vart kul att leva om man inte hade mått skit emellanåt.
jag tror bara jag saknar mitt gamla jobb väldigt mycket med allt solsken, all motion man fick och all öl man tog i sig. kanske där som skon klämmer.
men oroa er inte. alfred will survive och med all tid jag hittils har spenderat på att planera kul saker jag skall göra när jag kommer hem och allt jag antagligen kommer planera under kommande månader så kan ni ju alltid se fram mot min hemkomst. jag vet inte.....
flyttar på torsdag så det är mkt pågång här nere. kommer kännas bättre om 2 veckor jag lovar, och då skall jag skriva om det istälet för det här skitsnacket.
puss på er
Kommentarer
Postat av: softish
im sure everything will end up alright my brother!
Trackback
